Gnosis exkursion till Marocko

I mitten av april åkte religionsvetenskapliga ämnesföreningen Gnosis r.f. på en studieresa till Marocko. Resan varade elva dagar och vi hann utforska sju städer, bland annat huvudstaden Rabat och städerna Fes och Marrakech. Resan har kännetecknats av moskébesök och förvirring i medinorna, som bara utgör en bråkdel av det vi bekantat oss med inom det marockanska religiösa fältet.

Vår resa började vid Helsingfors-Vanda flygplats runt tretiden på eftermiddagen den 13 april. Förväntningarna var höga bland medresenärerna när vi landade i Rabat, Marockos huvudstad, sent på kvällen. Redan under bussresan mot riaden märktes det att vi befann oss i ett land mycket annorlunda i jämförelse med Finland. Med tanke på att Gnosis inte varit på en religionsvetenskaplig exkursion till ett muslimskt majoritetsland på över 20 år, var Marocko som destination ett nödvändigt och intressant val. Islams centrala plats i det marockanska samhället märktes genast i gatubilden, med de många moskéerna och den heltäckande klädsel bland den lokala befolkningen. Böneropen från minareterna ljöd klockan 5:30 redan första morgonen – en bekräftelse på att religionen har en mycket annorlunda roll i Marocko jämfört med Finland.

Under resan hade vi med oss en guide, vilket var till stor nytta för vår inlärning och gjorde det lättare för oss att röra oss i landet. Före resan hade medlemmarna av resekommittén planerat resans programpunkter i samråd med personalen, så några av resenärerna hade en uppfattning om vad som komma skulle. Utöver det, hade några gruppmedlemmar avlagt exkursionen som en kurs och gjort förberedande arbete kring utvalda teman. Trots den här förhandsinformationen, var det mycket nytt vi fick lära oss på plats, både av guiden och via egna observationer. Det var en lättnad att ha en sakkunnig person med oss på hela resan, som vi kunde fråga om något blev oklart eller av eget intresse.

En mobiliserande resa

Det som möjliggjorde att vi fick en så mångfacetterad upplevelse av religion i Marocko under resan var dess upplägg. Vi åkte till en ny stad varannan dag och fick därmed ta del av den marockanska kulturen på flera orter.

Utsiktsbild med Atlasbergen från bussresan mellan Rabat-Agadir. Foto: Jennifer Tran

Resan fortlöpte enligt följande schema:

13–15.4: Rabat. Avfärd mot Agadir via Casablanca den 15.4

15–17.4: Agadir, med avfärd mot Marrakech den 17.4

17–19.4: Marrakech, med avfärd mot Fes den 19.4

19–21.4: Fes, avfärd mot Tanger via Chefchaouen den 21.4

21.4–23.4: Tanger, med avfärd mot Rabat den 23.4

24.4: Flyget hem från Rabat

Även om det blev en hel del bussåkande under resan, var upplägget väldigt lyckat. Vi hade ordnat med privat busstransport för resegruppen, så det gick smidigt att ta sig mellan städerna. Under bussresorna hade vi tid att kontemplera det vi sett under dagen, men också att ta in de fina vyerna, med de mäktiga Atlasbergen som en av de stora tidstjuvarna.

Förkroppsligad religion och akademiska förbindelser

Under resan besökte vi flera olika historiska platser, som förkroppsligar religionens roll i Marocko. Besöken omfattades av bland annat muséer, madrasan och besök i gamla judiska kvarter. Under vistelsen i Rabat besökte vi bland annat Hassantornet, en minaret från 1100-talet, en tid då Marocko låg under den amazighiska dynastin Almohads styre. Det är också från och med den här tidsperioden som minareterna började byggas rektangulärt i Marocko, något som är unikt för den nordafrikanska moskéarkitekturen.

Bild av Hassantornet i Rabat. Foto: Felix Pöntinen

På vägen till Agadir stannade vi i Casablanca för att se Hassan II moské. Moskén har världens näst högsta minaret, hela 210 meter hög, och är en av de största moskéerna i världen. Denna moské var den enda som turister fick tillträde till, så vi passade på att ta tillfället i akt och uppskatta detta arkitektoniska verk. Interiören var ett fint exempel på hantverk och den islamiska konsten, där alla små detaljer var gjorda med pedantisk precision och säkerhet. Eftersom idolatri är förbjudet inom islam, fanns det ett ökat fokus på omfattande mönster med geometrisk precision inne i moskén. Denna byggnad var utan vidare en ytterst oförglömlig upplevelse.

Bild av Hassan II:s moské från utsidan, Casablanca. Foto: Felix Pöntinen

Bild från insidan av Hassan II:s moské, Casablanca. Foto: Felix Pöntinen

Under resan hade vi två mera akademiska programpunkter. Den första var då vi besökte Ibn Zohr University i Agadir. Syftet med det här besöket var att bekanta oss med marockanska universitetsstudier och att påbörja inledande diskussioner kring ett möjligt framtida studentutbytesavtal. Under vårt besök fick vi diskutera med studeranden vid den humanistiska fakulteten och besöka dekanen. Inför dekanen fick vi presentera ämnet religionsvetenskap kort och diskutera fördelarna med utbyte av kunskap på det akademiska planet mellan universiteten. Under den andra programpunkten fick vi möjlighet att träffa studeranden från det äldsta universitetet i världen, al-Qarawiyyin, beläget i Fes. Vi fick inte lov att gå in på universitetsområdet, som också är en moské, utan vi fick träffa studerandena utanför. Vi frågade bland annat om studiernas uppbyggnad och vad det fanns för karriärmöjligheter efter studierna.

Gruppfoto från utsidan av Ibn Zohr-universitet, Agadir. Foto: Khushal Naik

Edward Westermarcks roll under resan

Bild från återstoden av Edward Westermarcks residens i Tanger. Foto: Khushal Naik

Ett genomgående tema under exkursionen var Edward Westermarck, Åbo Akademis första rektor som utförde ett gediget fältarbete i Marocko under sin tid som forskare. I hans bok Sex år i Marocko kunde vi läsa om Westermarcks egna upplevelser under hans vistelse i landet och jämföra dem med våra egna erfarenheter. Högst intressant var att jämföra bilderna Westermarck tagit med hur synligt vi tyckte att religion är i det nuvarande marockanska samhället. Under vårt besök vid Ibn Zohr University, fick både resegruppen och de andra studerandena en introduktion till Westermarcks arbete i Marocko och hur banbrytande det var för sin samtid.

En resa med många goda minnen

Resan sista programpunkt var en gemensam middag i Rabat, där vi fick avnjuta den marockanska matkulturen för en sista gång. Under middagen diskuterades bland annat resenärernas favoritstad, där bland annat Fes fick stort understöd på grund av stadens traditionella stil och världens största medina som är belägen där och är cirka 15 kilometer i omkrets.

Det är svårt att säga vad som varit bäst med exkursionen till Marocko eftersom resan varit så händelserik. En sak vi kan säga med säkerhet är att vår kunskap gällande det religiösa fältet i landet har förbättrats och att göra deltagande observationer på plats har underlättat inlärningen.

Möjligheten att genomföra resor av den här omfattningen är inget som tas för givet, vilket är varför Gnosis riktar sitt varmaste tack till Donnerska institutet som i stor utsträckning gjort exkursionen till Marocko möjlig.

Adrian Gothóni, Elisabet Eklöf, Felix Pöntinen, Jenna Ingves, Jennifer Tran och Maya Knuts

Gnosis resegrupp 2026