Recovira – ritualer, samhörighet och digital religion i Europa efter pandemin

Hur har religiösa samfund i Europa påverkats av Covid-19 pandemin och vilka förändringar kom för att stanna då den snabba, nödvändiga övergången till digitala ritualer och mötesformer idag delvis blivit en del av vardagen? Forskarna Linda Annunen, Katriina Hulkkonen och Ruth Illman presenterar projektet Recovira: Religious Communities in the Virtual Age som samlat material i olika typer av religiösa samfund i sju europeiska länder för att analysera rituell förnyelse, nya auktoritetsstrukturer och gemenskapens nya innebörder.

Sommaren 2021 kontaktades ämnet religionsvetenskap vid Åbo Akademi av kolleger från Manchester Metropolitan University (MMU) med en spännande inbjudan: att medverka i en ansökan till det EU-finansierade programmet CHANSE (Collaboration of Humanities and Social Sciences in Europe) och utlysningen ”Transformations: Social and Cultural Dynamics in the Virtual Age”. ÅA:s team – FD Linda Annunen, universitetslektor Måns Broo, professor Marcus Moberg och Donnerska institutets forskningschef Ruth Illman – tog aktivt och ivrigt del i processen att skapa ansökan, som till vår stora glädje var framgångsrik!  

Forskningen inleddes i november 2022 i ett konsortium som omfattar forskargrupper från sju olika länder: utöver MMU och ÅA, Aarhus universitet, Goethe-Universität Frankfurt, Ljubljanas universitet, Södertörns högskola och Warszawas universitet, med professor Joshua Edelman (MMU) som projektledare.

Förberedelser inför fältforskningen hos Jehovas vittnen.

Pandemins spår i de religiösa samfunden

Vad handlar då Recovira-projektet om? De centrala forskningsfrågorna rör hur religiösa samfund i Europa har påverkats av pandemin och vilka spår den påtvingade, snabba övergången till digitala ritualer och sammankomster har lämnat i deras verksamheter. Projektet analyserar rituell förnyelse, nya auktoritetsstrukturer samt gemenskapens nya innebörd och former i tre olika typer av religiösa samfund i varje land som deltar i studien: ett majoritetssamfund med starka institutioner, ett väletablerat minoritetssamfund och ett mindre etablerat, oftast nyare minoritetssamfund. I Finland föll valet på Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, Jehovas vittnen och ett vietnamesisk-buddhistiskt samfund.

Från år 2024 arbetar även FD Katriina Hulkkonen i Recoviras ÅA-team. På projektets webbplats kan du läsa mera om de olika religiösa grupper som ingår i fältforskningen i de övriga länderna, plus en mängd spännande uppdateringar från teamen.

Den övergripande målsättningen med EU-CHANSE är att genom europeiskt vetenskapssamarbete tackla viktiga gemensamma utmaningar som samhällets ökande digitalisering ställer medborgarna inför på olika livsområden, bl.a. desinformation i de digitala landskapen, delaktighet och samhällsfred. Samverkan med tredje sektorns aktörer och medborgarsamhället samt på forskning baserad samhällsdialog är nyckelelement i satsningen. I Finland har Recovira-teamet därför hittat partners i RESA-forumet (forum för interreligiös dialog i Finland), dialogföreningen Fokus och Kyrkans forskning och utbildning.  Därtill organiserade vi i mars 2024 ett  diskussionstillfälle om (digitala) förändringar i praktiker kring döden, vid Helsingfors universitets Tankehörna tillsammans med ett annat EU-CHANSE finanierat projekt, DiDe: Digital Death: Transforming History, Rituals and Afterlife.

Recovira-projektet undersöker, dokumenterar, jämför och analyserar alltså hur livet för medlemmar i europeiska religiösa samfund har förändrats i kölvattnet av den djupgående sociala omvälvning som orsakats av covid-19-pandemin. Vår uppgift är att granska och öka förståelsen för de digitaliseringsprocesser som eskalerat och stärkts under pandemin och om, hur och varför de digitala lösningarna idag finns kvar som en del av olika samfunds religiösa praktiker. Speciellt är vi nyfikna på hur religiösa ritualer har omformats för och på grund av den digitala tidsåldern.  

Deltagande observation vid en Första adventsmässa i Åbo domkyrka.

Teoretiska och metodologiska utgångspunkter 

Projektet vilar starkt på etnografisk forskning, d.v.s. intervjuer och deltagande observation i olika religiösa samfund. Därtill har vi tillgång till omfattande kvantitativa resurser i form av statistik och enkäter som samlats in på EU-nivå och nationellt i relation till forskningstemat (sammanställt för projektet av teamet vid Aarhus universitet) och till material från sociala medier insamlade från relevanta plattformar i de medverkande länderna och kodade med hjälp av medieverktyget PULSAR (sammanställt för projektet av teamet i Manchester).  

Teoretiskt står frågor om digital religion samt rituell förnyelse och förändringar som uppkommit i kölvattnet av Covid-19-pandemin i centrum. Aktuell forskning tyder bland annat på att dagens virtuella (och hybrida) ritualer ofta imiterar fysiska ritualer så nära som möjligt och att ”elastiskhet” (förmågan att tänja, anpassa och förmedla) blivit allt mer centralt i det rituella livet. 

Religiöst liv online uppfattas i allmänhet som mindre effektivt, betydelsefullt och inspirerande bland utövare, som saknar upplevelsen av gemenskap som de mänskliga mötena i fysiska ritualer erbjuder. Våra preliminära resultat tyder dock på att pandemin i vissa sammanhang även initierade en utveckling av online-ritualer som bryter denna trend: nya ritualer verkar ta form som i sitt upplägg både förnyar och förändrar såväl auktoritetsfigurer som -relationer. Dessa preliminära resultat fördjupas och utvecklas under fortsättningen av projektet och uppmärksamhet fästs även bredare vid frågor om hur digitaliseringen påverkat synen på auktoriteter och beslutsfattande i religiösa samfund. 

I nuläget har vi samlat in allt det etnografiska materialet och börjat strukturera det enligt en gemensam analysmodell som vi utarbetat tillsammans med våra europeiska kolleger. Det är spännande att se hur de finländska erfarenheterna både skiljer sig från och korrelerar med vad våra kolleger runt om i Europa hittar. Just nu arbetar vi med två vetenskapliga tidskriftsartiklar och en gemensam samredigerad bok om projektet. Vi fördjupar oss i teman som rituell förnyelse, nya former av ”mjuk” auktoritet som uppstår i de digitala religiösa miljöerna, samt frågor om hur det digitala påverkar känslan av till- och samhörighet i de religiösa samfunden.

Altare i ett vietnamesisk-buddhistiskt tempel där vi genomförde fältforskning.

Vad är poängen och hur fortsätter arbetet?

EU-projektfinansieringen avslutas för det här projektets del i slutet av innevarande år, men det finländska teamet kommer att fortsätta att utveckla och fördjupa analyserna ännu under år 2025 tack var tilläggsfinansiering från Inez och Julius Polins institut för teologisk forskning.

I den här andra fasen ser vi fram emot att utvidga fältarbetet för att kunna utveckla den estetiska analysen i ljuset av det performativa perspektiv som Recovira introducerat. Vi kommer också att utvidga analysen av de viktiga frågor kring andlighet, hälsa och välmående som stigit till ytan under den första fasen av forskningen.

Vad är då nyttan med den här forskningen? På längre sikt kan den bidra till att belysa om den ökade digitaliseringen har bidragit till att avhjälpa redan befintliga sociala ojämlikheter, eller om den har befäst dem ytterligare. Välfärd, jämlikhet och integration bland såväl minoriteter som marginaliserade grupper inom majoritetssamfunden är avgörande frågor för den europeiska samhällsstrukturen. Genom att generera ny, empiriskt grundad kunskap sammanför projektet ledande forskare och partners i sju europeiska länder (Danmark, Finland, Polen, Slovenien, Sverige, Tyskland och Storbritannien) i ett aktuellt och innovativt tvärvetenskapligt projekt.  

Forskningens resultat kommer att vara viktiga för att forma samhällsdiskussionen kring religiösa praktiker i digitaliseringens tidevarv. Resultaten kan förhoppningsvis belysa förutsättningarna för en samtida religionsutövning som präglas av respekt, rättvisa och mångfald, vilket i sin tur stöder samhällsfred och demokratiska samhällsvärderingar. Eftersom dialogen med intressenter i samhället är en integrerad del av denna satsning, och därmed ges stor vikt i alla de nationella teamen, kommer genomslagskraften i samhället att vara betydande.