The Cambridge History of Atheism

The Cambridge History of Atheism redigerad av Stephen Bullivant och Michael Ruse. Cambridge University Press, 2021

Att skriva en historik om ateism är ingen lätt uppgift. Till skillnad från många religiösa traditioner, så har ateismen ingen specifik historisk punkt till vilken alla dagens former av ateism kan härledas. Dessutom är det en relativt ny företeelse att personer som inte tror på gudar kallar sig själva ’ateister’, och terminologin för och innebörden av icke-tro varierar kraftigt mellan olika kulturer och tidsåldrar.

The Cambridge History of Atheism är skriven med en tydlig medvetenhet om dessa utmaningar, och lyckas överkomma dem genom reflektion och ett imponerande omfång. Verkets två volymer innehåller bidrag från 68 forskare och behandlar över 3000 år av historia från en mångfald av kulturella kontexter. Det globala perspektivet särskiljer verket från tidigare arbeten, även om Västeuropa och Mellanöstern kan sägas vara överrepresenterade. Vidare så behandlas ateism som mer än en intellektuell tradition, utan också som ’lived atheism’, det vill säga hur ateism uttrycks i individers liv. Trots att titeln är i singularis finns det en betoning på att det handlar om historier och ateismer.

Det finns tre kapitel jag särskilt vill belysa. I kapitel 2 utreder och jämför Nathan G. Alexander historiker om ateism, skrivna av både ateister och teologer. I kapitel 9 diskuterar Ilkka Lindstedt tre medeltida islamska filosofer som trots att de inte explicit förnekade Guds existens kom att bli framstående kritiker av islamsk teologi. Slutligen, i kapitel 55 redogör Teemu Taira för den inverkan som internet har haft på ateism under 2000-talet och de olika sätt som ateister har använt, och fortsättningsvis använder, sociala medier för att uttrycka sig själva och hitta gemenskaper. Jag är säker på att denna bok kommer bli en ovärderlig resurs för forskare intresserade av ateism, i nutid såväl som det förflutna.

Robin Isomaa